.

Om jag kunde basunera ut ett enda budskap till människor, skulle det vara: det blir aldrig som man har tänkt sig. Det är så bra, och så sant. Det täcker upp både små obetydliga saker, och framförallt stora betydelsefulla saker. Om man hela tiden har det tankesättet som en slags vägvisare, minskar man riskerna att bli besviken samt ökar chanserna att bli positivt överraskad. Har ni tänkt på det?

Min dag idag blev inte alls som jag hade tänkt mig. En till synes liten grej kan man tycka, men tyvärr innebar denna lilla händelse att en rad andra saker föll i stöpet. Jag är för det mesta väldigt öppensinnad (enligt mig själv), men ibland kan även jag tycka att man kan tänka till liiite mer. Ja ja, inget att gräva ner sig för, men som sagt synd!

Har även luftat en och annan tanke idag, saker som gör ont att säga, men man tar risken i hopp om att det ska leda till något gott. Ibland vill jag verkligen bara vara barn igen. Tänk att man inte såg nånting ont då, att man aldrig analyserade eller tvingades ta tag i saker som är tuffa känslomässigt. Man bara var i nuet, och så länge inte mamma eller pappa sa till en, så var allt bra?

Nej det e klart tuffare nu. Aldrig har jag väl varit så medveten om de runt omkring mig. Vänner har alltid, så länge jag känt dem, sagt åt mig att jag måste sluta att alltid sätta andra framför mig själv. Att jag är för snäll, och att jag måste prioritera mig själv först. Det e lätt att säga, svårt att göra.

När någon runt omkring en inte mår bra, vill man bara hjälpa. Men vart går gränsen?

Jag vet inte.

Jag längtar tills det mörka försvinner, och ger plats åt solen. Det har varit en låååång vinter.

Godnatt.