.

Idag är en sådan dag där jag längtar tillbaka till London så sjukt mycket!!!
En sån underbar tid på så många sätt, ett halvår där jag klarade mig helt själv. Fick kontakt med en kille som skulle flytta dit, flög tillsammans med honom ch vi blev inhysta i en pyyyttelägenhet med 6 andra tjejer. Efter några kalla nätter på soffan som resulterade i att jag blev sjuk och tappade rösten, och efter otaliga besök på förmedlingar som hjälper till att hitta lägenheter (kommer inte ihåg va de hette nu? skit samma), hittade vi till slut en större lägenhet alldeles avsides Edgware Road, precis vid Marble Arch och Hyde Park. Lägenheten var ett råttbo men jag var skitglad!! Där trängdes vi  -  jag, och 6-7 andra! I början bara svenskar, sedan byttes folk ut hej och hå. Speciellt minnesvärda personer är AMIE, GUSTAV, JOEL, JENNY, SOFIE och KARIN. Det hände så sjukt mycket galenskap i den lägenheten, allt från galna irländare som ständigt var fulla och nog hade en del släng av ADHD (!), till en sjuk jävel från Marocko som kom hem en dag från jobbet och berättade för mig i köket att han fått sparken för att han anklagats för sexuella övergrepp ett flertag gånger. Och, tillade han, det är sant. Andra härliga minnen e de gångerna Gurra tog med oss och handlade flådig mat på Harrods som han sen gjorde lyxmiddagar av (Gustaf jobbade som kock på ett 5-stärnigt hotell). Eller Joels alla promenader. Vinkvällarna med Emma. Och för att inte tala om JOBBET. Mitt älskade jobb jag fick efter 4 timmars jobbsökande, så ringde de från O'Neill Surfstore i Covent Garden (jeey!) och efter en massa tester, förhör och plugg (!) så fick jag jobbet, en heltidstjänst som sales assistant och så småningom även cashier. Vi blev som en liten familj, 8 st från hela världen som arbetade heltid, varav den äldsta toppade åldern med sina 26 år. Så sjuuukt kul vi hade. I 6 månader arbetade jag där och njöt i fulla drag (iaf nästan alla dagar, haha) Jag stannade kvar över Jul och Nyår, och då kom mamma, pappa och Anders och hälsade på. De var bland de bästa dagarna någonsin, en så helt annorlunda Jul, och då hade vi inte setts på sååå länge. Helt underbart att de fick se allt jag var med om. Efter ett halvår tyckte jag det var dags att åka hem, så med ungefär 50 kg i övervikt fick jag till slut komma med planet och hem kom jag! Underbar känsla. Jag hade gjort detdär jag hade drömt om så länge och offrat så mycket för. Och jag hade gjort det ensam. Jag, som alltid rört mig i grupper, haft mitt tjejgäng, haft min kompiskrets som jag inte rört mig någonstans utan. Nu va det helt plötsligt bara lilla jag. Fick lära mig allt från att hitta bostad, jobb, fixa med banker, kontrakt etc. Eftersom jag flög dit med endast lite kläder i en väska (eller två stora resväskor faktiskt..helt sjuk, varför tog jag med mig så mycket?!), fick jag börja på noll. Det lärde mig så sjukt mycket, jag vet att jag KAN ta hand om mig själv vart jag än befinner mig och oavsett om jag är ensam eller inte. Inte helt jobbigt att känna till.

Här följer lite bilder, båda egna och andras.
Puss.