.

Faktiskt!

Än har jag inte känt av det. Pirret. Ja, födelsedags-pirret, alltså. Ja men ni vet, när man tittar i kalendern och slås av att det bara är några dagar kvar till födelsedagen. FÖDELSEDAGEN! Så stort, alltså! För mig är det stort. Liksom Julafton. Ja, alla aftnar. Okej kanske inte Valborgsmässoafton. Det är inte rikigt lika pirr-framkallande. Men högtider, sånt som kommer en gång per år, och man förundras över insikten att det gått ett helt år sen sist. Nu har det alltså gått ett helt åt sen sist. Då fyllde jag 23. Jag jobbade på ett jobb som inte direkt var utvecklande, helt OK, men inte utvecklande. Jag bodde i en svindyr lägenhet i Karlstad, och min enda tanke var att jobbajobbajobba och samla in pengarpengarpengar under sommaren. Hets, stress och en dos av ångest.

Nu, när jag fyller 24, har jag ett roligt jobb (om än väldigt lugnt just nu), en jättefin liten lägenhet hemma i Karlstad som väntar på mig, med en hyra som inte framkallar någon ångest ur den ekonomiska synvinkeln. Jag har en skönare inställning till sommaren iår, mycket beroende på att jag inte behöver jobba som en idiot och stoppa undan varenda krona inför höstens hyror. Jag jobbar kontorstider, vilket ger mig mycket kvalitetstid tillsammans med nära och kära  -  och framförallt, jag kan alltid hitta på saker på helgerna tillsammans med alla andra, vilket jag inte har kunnat förut. Nej, lördagar är alla caféers gulddag. Jobbajobbajobba.

I övermorgon, på lördag fyller jag 24 år. En ålder som jag för några år sedan uppfattade som "vuxen". Jag ska villigt erkänna att jag inte riktigt känner att jag är där riktigt ännu. Att jag skulle vara vuxen nu? Hjälp, jag blir lite rädd av tanken. Dock känns det skönt att jag tagit tag i de ovan nämnda sakerna som förra sommaren inte kändes speciellt positivt. Jag har tagit tag i de punkterna som bara frambringade ångest, och gjort om dem till något som passar mig mycket bättre.

Kanske några vuxenpoäng ändå?