Tandläkarskräck? Nää, inte efter tre år med tandställning!
Tandläkaren avklarad. Håller mitt rekord med 0 hål under 24 år, visst e jag duktig?! Dock talade de om att min "ståltråd" som jag har bakom tänderna inte ska tas ut - överhuvudtaget. Till mig sa dem när de tog ut min tandställning, att "ståltråden sätter vi för att tänderna inte ska gå tillbaka igen. Den bör sitta i 5-7 år". Nu var det tydligen andra bullar, och jag får dras med tråden hela livet istället. Inte stör det mig, iofs. De skrapade bort lite tandsten (som jag alltid får just på grund av att jag inte komma åt att borsta bakom ståltråden! Är det bara jag, eller känns det som om tandläkarnas resonemang liksom biter sig självt i svansen?!)
Anders kom också undan smärtfritt. Inga hål där heller. Och en icke-existerande faktura. Jag däremot fick betala 680:- för mina 15 minuter i tandläkarstolen. Värt? Antagligen.
Har städat huset nu. Inte sådär hypergrundligt, men iaf, dammsugit och moppat golven. Försöker hålla tankarna ockuperade. Försöker stilla oro och kämpa framåt. Natten har varit ett helvete, morgonen började likaså.
Kanske lika bra att det var tandläkarbesök just idag, fick någonting annat att fundera på.
Snart ska jag åka in till stan och möta Hampus. Åå jag längtar efter honom. Han vet allt, och det känns både lite läskigt men mest av allt enormt betryggande. Han är en sådan varm människa med ett sånt stort hjärta, och det finns alltid ord att säga och tröst att ge.
Vad skulle jag göra utan dig? Och det menar jag inte på detdär klyschiga viset, utan mer... vad skulle jag göra utan dig?
Puss.
Anders kom också undan smärtfritt. Inga hål där heller. Och en icke-existerande faktura. Jag däremot fick betala 680:- för mina 15 minuter i tandläkarstolen. Värt? Antagligen.
Har städat huset nu. Inte sådär hypergrundligt, men iaf, dammsugit och moppat golven. Försöker hålla tankarna ockuperade. Försöker stilla oro och kämpa framåt. Natten har varit ett helvete, morgonen började likaså.
Kanske lika bra att det var tandläkarbesök just idag, fick någonting annat att fundera på.
Snart ska jag åka in till stan och möta Hampus. Åå jag längtar efter honom. Han vet allt, och det känns både lite läskigt men mest av allt enormt betryggande. Han är en sådan varm människa med ett sånt stort hjärta, och det finns alltid ord att säga och tröst att ge.
Vad skulle jag göra utan dig? Och det menar jag inte på detdär klyschiga viset, utan mer... vad skulle jag göra utan dig?
Puss.
Kommentarer
Trackback