.

Hellooo!

Igår var det rockigt värre! Riktigt kul som förväntat! Dock kom min icke-förväntade spänningshuvudvärk tillbaka som en gammal trogen vän, vilket gjorde att efter en flaska vin och mer hårdrocksmusik under en kväll än jag lyssnat på under min sammanlagda livstid (tack o lov) gav jag upp och gick hem till Hampus och somnade.

Har sovit hur länge som helst. Hampus gjorde frukost till oss, och jag låg och tittade på alla mysiga morgonprogram fram till kl 11.30. Sen gick jag hem iklädd nätstrumpebyxor och foppa-tofflor (obs! dessa används enbart för syfte att springa mellan mitt o Hampus hus) och luva neddragen över huvudet. Träffade givetvis på tre killar som glodde på mig uppifrån och ner fulla med förutfattade meningar. Jag hade sån himla lust att skrika "NEJ! Jag går inte walk of shame hem efter en natt hos nån kille, jag går hem från min POJKVÄN!". Väluppfostrad som jag är, gjorde jag anturligtvis inte det. Skrek, alltså.

Nu har jag varit och handlat! Ikväll kommer mamma och pappa hit och hälsar på! Så himla mysigt. Jag och Hampus ska laga grekisk kyckling med fetaostfyllning och klyftpotatis. Det gäller att starta NU, med andra ord.

Men först! Här kommer lite bilder från igår. Resterande kan ni hitta på facebook  -  såklart.

Puss!

Börjar känna mig sjuk.... inte roligt att läsa.... kollar lite bilder istället från min gamla mobil...  HEEELLO!







  
Förresten, ser ni vilken min som var mest populär?

Jag, Linda Cecilia Olausson, TROR (observera TROR) att jag nu, efter ungefär 14 år av studier (i runda slängar) att jag VET VAD JAG VILL BLI NÄR JAG BLIR STOR!

Jag kom på det idag, likt en ingivelse, en sändelse från ovan, kom insikten till mig och det sa bara 'klick'.

Tänker inte avlöja mer, för än jag har forskat lite mer i ämnet och tagit reda på lite mer.... risken finns ju att jag ändrar mig. Det har jag ju änna gjort förut........ några gånger.......... hej hej studielån!




Kan man bli Backstreet Boys-fanatiker på heltid?

Hej alla



Nej, jag tänker inte ge mig in i vikthetsdebatten som de flesta medier fokuserar på just nu, och nej, jag tänker inte strö ut en massa förlegade klyschor som ändå ingen lyssnar på. Jag ska inte heller påstå att jag själv aldrig lockats eller dragits med i idealen  -  det e klart man har! Jag tror den tjej som säger att hon aldrig påverkats av media eller andra i sin närhet ljuger. Däremot tror jag att detdär underbara som benämns som det "sunda förnuftet" som tur är väger tyngre än vikthetsen. Iallafall för mig.

Här kommer det svåra... när man måste dra en slags gräns mellan att vara personlig och privat. Jag skulle vilja berätta allt, jag skulle vilja berätta om anledningen till att jag skriver dethär nu, men sanningen är att det ligger för nära mig. Någon som finns/fanns i min omgivning, visar upp en sida som jag inte visste fanns. Som med alla historier finns det flera sidor, och jag är absolut ingen person som har rätt att döma. Däremot kan jag inte hjälpa att jag reagerar. Jag tror, utan att alls veta säkert, att ena sidan av historien är positiv "jag kom i jenasen/jag har inte ätit något onyttigt på över ett halvår/jag är lika smal som X/jag har gått ner 3 storlekar"/etc. Visst! Skitkul! Verkligen, om man kan finna glädje i det. Och det tror fan att man kan, iallafall är det den känslan jag får när jag kommer i dedär jeansen som har legat i garderoben i över ett år, och som jag köpte efter en veckas maginfluensa. Jihoooo.

Men....

Så avslöjas det. Det är inte hela sanningen. När är det egentligen det...? Mellan raderna förstår jag att det inte enbart är glädje och stolthet över sin prestation som uppvisas.Tänker jag ett steg längre, och kanske med en viss tanke på tidigare erfarenheter som referensram, ser man något helt annat. Missnöje, prestationsångest, olycka, hat, fruktan, självömkan, fixering, ett självdestruktivt sätt att se på sig själv och sitt eget värde utan dess like.

Jag tycker så fruktansvärt synd om denna dubbelsida av hela processen. Lycka blandas med hat, stolthet blandas med prestationsångest. När är det ena värt det andra? När väger vågskålen jämnt? När kommer belöningen för all möda som man lagt ner? När blir det plötsligt värt att känna en minuts tillfredsställelse över dedär jeansen som glider på en utan problem, för att nästa dag sätta upp nya orimliga mål och känna sig missnöjd för att man "inte är där än"?

Det måste vara så otroligt jobbigt. En sån otrolig börda att bära på. "Vilken sida vaknar jag på idag?" och så är ALLT beroende utav det. När kan man lära sig att arbeta upp tron på sig själv och inse sitt eget värde? Inte bara kortsiktigt, utan långsiktigt och framförallt på riktigt.

Till dig, om du läser detta, vill jag redan nu säga förlåt om du på något sätt tar illa upp, och jag hoppas att du förstår att allting jag skrivit grundar sig i en oro för dig. En oro, som i sin tur grundar sig i att jag tycker hemskt mycket om dig och har alltid gjort sen vi träffades. Jag hoppas att du förstår att det inte ligger nåt negativt, dömande eller på något sätt nedvärderande i mina ord  -   jag är glad om du är glad. Det är det enda som ör viktigt. Jag har egentligen ingen aning om vad jag skriver eller hur mycket sanning det ligger i mina ord. Det är en reaktion och en oro som råkade komma i uttryck i denna text, istället för att endast stanna i mina grubblerier.

Du är så otroligt fin som du är, och du är omtyckt för den du är.

Puss till dig, och er andra med.

Heej..

Söndag, SEG söndag. Men inte seg på detdär långtråkiga sättet, utan mer SKÖN seg söndag.
Liten resume av helgen!

I fredags hade jag och Hampus vår traditionsenliga myskväll. Hampus lagade middag, kött med grönpepparsås, fetaostsallad och hemmagjord guacamole, mmm:)



Under tiden denna goda maten avnjöts, tittade vi på Let's Dance, och där måste jag säga....... VA?! Vad hände?! Blondinbella åkte ur, och detta trots att jag ringde och röstade på henne. Jag tycker ho verkar skitrolig, man blir liksom alltid lite sådär skönt nervös när hon öppnar munnen för att säga nåt, men samtidigt tycker jag att mycket av det hon säger e vettigt och härligt icke-svenskt :) I like! Jag läser hennes blogg varje dag oftast, och tycker det e sjukt kul att följa hennes liv. Antagligen bottnar det en liten dos av avundsjuka i det, vem hade inte velat ha hennes 'vardagslyx' varje dag?;) Näe hon e grym, Blondinbella.

Till lördagen! Jag och Hampus åkte ner till stan för att byta min termos + hämta alkohol hos Martin. Hampus bjöd på lunch, och efter att vi varit inne på MQ och jag tyvärr såg det oversizelinne/klänning som jag suktat efter sen långt inna Jul, men av förklarliga anledningar inte kunnat köpa  -  så visade min fina pojkvän ytterligare en gång upp hur underbar han är och köpte linnet till mig. Jag blev så glad och uppskattade det så mycket, det lyste upp hela mn dag.



TACK igen Hampus<3

Därefter åkte vi hem, jag fortsatte min hårkur-procedur, hur man får torrt och slitet hår att se..... inte torrt och slitet ut(!). Efter min timmesdusch, drack jag te, målade naglarna och gjorde mig iordning och åkte tillbaka in till stan. Hem till Jossan för fördrink och mongo-taxichaufför, vidare till Café August och Karin och Johans 50-årsfest! Så hiiimla kul, och supergod mat (som alltid). Jättekul!! Här följer lite bilder från gårdagen:











Hej!

Idag är en sådan dag där jag längtar tillbaka till London så sjukt mycket!!!
En sån underbar tid på så många sätt, ett halvår där jag klarade mig helt själv. Fick kontakt med en kille som skulle flytta dit, flög tillsammans med honom ch vi blev inhysta i en pyyyttelägenhet med 6 andra tjejer. Efter några kalla nätter på soffan som resulterade i att jag blev sjuk och tappade rösten, och efter otaliga besök på förmedlingar som hjälper till att hitta lägenheter (kommer inte ihåg va de hette nu? skit samma), hittade vi till slut en större lägenhet alldeles avsides Edgware Road, precis vid Marble Arch och Hyde Park. Lägenheten var ett råttbo men jag var skitglad!! Där trängdes vi  -  jag, och 6-7 andra! I början bara svenskar, sedan byttes folk ut hej och hå. Speciellt minnesvärda personer är AMIE, GUSTAV, JOEL, JENNY, SOFIE och KARIN. Det hände så sjukt mycket galenskap i den lägenheten, allt från galna irländare som ständigt var fulla och nog hade en del släng av ADHD (!), till en sjuk jävel från Marocko som kom hem en dag från jobbet och berättade för mig i köket att han fått sparken för att han anklagats för sexuella övergrepp ett flertag gånger. Och, tillade han, det är sant. Andra härliga minnen e de gångerna Gurra tog med oss och handlade flådig mat på Harrods som han sen gjorde lyxmiddagar av (Gustaf jobbade som kock på ett 5-stärnigt hotell). Eller Joels alla promenader. Vinkvällarna med Emma. Och för att inte tala om JOBBET. Mitt älskade jobb jag fick efter 4 timmars jobbsökande, så ringde de från O'Neill Surfstore i Covent Garden (jeey!) och efter en massa tester, förhör och plugg (!) så fick jag jobbet, en heltidstjänst som sales assistant och så småningom även cashier. Vi blev som en liten familj, 8 st från hela världen som arbetade heltid, varav den äldsta toppade åldern med sina 26 år. Så sjuuukt kul vi hade. I 6 månader arbetade jag där och njöt i fulla drag (iaf nästan alla dagar, haha) Jag stannade kvar över Jul och Nyår, och då kom mamma, pappa och Anders och hälsade på. De var bland de bästa dagarna någonsin, en så helt annorlunda Jul, och då hade vi inte setts på sååå länge. Helt underbart att de fick se allt jag var med om. Efter ett halvår tyckte jag det var dags att åka hem, så med ungefär 50 kg i övervikt fick jag till slut komma med planet och hem kom jag! Underbar känsla. Jag hade gjort detdär jag hade drömt om så länge och offrat så mycket för. Och jag hade gjort det ensam. Jag, som alltid rört mig i grupper, haft mitt tjejgäng, haft min kompiskrets som jag inte rört mig någonstans utan. Nu va det helt plötsligt bara lilla jag. Fick lära mig allt från att hitta bostad, jobb, fixa med banker, kontrakt etc. Eftersom jag flög dit med endast lite kläder i en väska (eller två stora resväskor faktiskt..helt sjuk, varför tog jag med mig så mycket?!), fick jag börja på noll. Det lärde mig så sjukt mycket, jag vet att jag KAN ta hand om mig själv vart jag än befinner mig och oavsett om jag är ensam eller inte. Inte helt jobbigt att känna till.

Här följer lite bilder, båda egna och andras.
Puss.

Jag har en vän som heter Amelie, som älskar att skicka ut olika typer av kedjebre/fylla-i.formulär, och eftersom jag motvilligt måste erkänna att jag också finner en viss stimulans i att fylla i dem  -  så kommer Amelies senaste verk här, njut gott folk!  (PUSSSSS Amelie, min underbara).

1. Vad är klockan? 23:08
2. Namn? Linda Cecilia Olausson
3.Född: 18 juli 1985
4. Piercings: Jepps, öronen
5. Ögonfärg: Gröna
6. Födelseplats: Mölndals BB
7. Favoritmat? Vad som helst med fetaost. Annars soppa!
8. Någonsin varit i Kalifornien? Nej?
9. Någonsin tapetserat något med toalettpapper? Wtf
10. Älskat någon så mycket att du börjat gråta? Ja
11. Varit med i någon bilolycka? Nej
12. Krutonger eller baconbitar? Usch. Krutonger troligtvis.
13. Favoritdag på veckan? Fredag
14. Favoritrestaurang? Paprika haha. Ja men seriöst, faktiskt.
15. Favoritsport? Fitness/dans
16. Favoritdrink? Cosmopolitan (nähä?)
17. Favoritglass? Vanilj med krossad choklad
18. Walt Disney eller Warner Bros? Disney
19. Favorit-snabbmatrestaurang? Det blir nog McDonalds alltså!
20. Vilken färg har din sovrumstapet? Grön (OBS! ej självvalt)
21. Hur många gånger kuggade du på teoriprovet? Inte en endaste *stolt*
22. Vem fick du ditt förra mail ifrån? KAUIF Karlstads idrottsförening
23 Vilken affär hade du valt att övertrassera ditt kreditkort? MQ helt klart.
 24. Vad gör du oftast när du är uttråkad? Ett ord. F-A-C-E-B-O-O-K.
25. När går du och lägger dig? Oftast lite för sent. Mellan 23 och 01.
26. Har du bott utomlands någon gång? Yes, i London.
27. Favoritfärg? Rooooosa
28. Vilket tv-program missar du inte? Let's Dance!
29. Senaste person du gick ut och åt middag med? Hampus
30. Ford eller Chevrolet? Kunde inte bry mig mindre.
31. Vad lyssnar du på just nu? Scrubs och grannarna som möblerar om i vanlig ordning.
32. Favoritfilm? Sound Of Music
33. Hav eller flod? HAV
34. Hur många tatueringar har du? 2 st, en nyckelpiga och ett kinesiskt tecken.
35. Har du någon gång kört slut på bensinen? Nej men det lär väl hända..
36. Katter eller hundar? Har en realtivt nyfödd kärlek för små katter..... fast inte de farliga. Usch, spring iväg.

PUSS!

Hej alla!

Allting känns nytt. Eller ja, nästan allting iallafall. Mycket, känns nytt åtminstone. Både rent praktiskt, men också känslomässigt. Ska lista några förändringar, både bra och dåliga, för att kanske vid ett senare tillfälle kunna gå tillbaks och se om/vad som har förändrats igen. Det har man ju lärt sig, att ingenting blir som man tänkt sig.... på gott och ont.
Anyway, here it is!

1) Ny kurs.
Vår klass har nu delats upp efter vald inriktning. Jag har valt socialpsykologi, och började kursen i måndags. Än så länge har jag fått ett väldigt positivt intryck, både av läraren (eller förlåt, föreläsaren säger man nu när man inte längre går på lågstadiet...) och av kursen i sin helhet.

Man har ju varit med om oändliga kurs/terminsstarter förut, men just denna kändes så oerhört efterlängtad! Jag är jätteglad och förändringen känns ytterst märkbar, vilket enbart är positivt. Jeey!



2)  Organisering.
Pedantisk och organisatorisk som jag i grund och botten är (även om jag kan slarva och ligga på latsidan ibland), njuter jag i fulla drag av att få fixa, ordna, sortera, slänga, spara, arkivera och dona med gammal skit som ligger och skräpar, i form av en MAPP jag har haft med den oskrivna titeln "LINDAS VIKTIGA PAPPER". Här i har jag tidigare slängt allt från oöppnade kuvert från banken (!), hyreskontrakt, tentor, kvitton, räkningar, intyg, brev från CSN (i oäääändliga massor), gamla biljetter, ännu mer bankpapper, nyckelkvittenser, infoblad, och listan kan bli lååång....... Denna mapp satte jag mig ned och sorterade en mörk kväll, och gissa om det kändes gött när det var klart! Nu har jag en fin grön mapp innehållandes alla mina tentor och arbeten jag skrivit här i Karlstad, samt ett flertal mindre mappar med alla föreläsningsanteckningar och sammanfattningar av olika slag så att man sen när man examinerats från detta program kan gå tillbaka och läsa vad man egentligen har lärt sig. Bra va?;) Ordnade även med alla papper rörande lägenheten, som kan vara bra att ha koll på ifall det blir lägenhetsbyte..... (återkommer med hur det går med det).
Slutresultat = NÖJD!



3) En förändring som inte är något rolig alls..... Jag hoppas så mycket att det ska lösa sig för dig, Lillebror. Det vet jag att det gör, så det jag egentligen hoppas på är att det inte ska ta så lång tid.
Du är bäst, och tillsammans så fixar vi allt. Det vet du.




Tills vidare, medan jag HOPPAS och försöker allt jag kan för att hjälpa till, har jag idag köpt Mia Törnblad's bok "En Härlig Dag", för att hjälpa motovationen på traven och att inte tappa hoppet.







Tack för mig.

Företagsekonomikursen är klar! Idag hade vi vår seminarium, den sista examinationen av kursen. Det gick ju bra! Hoppas bara nu att Maggan (haha) vaknar på sin bästa sida när hon ska betygsätta. Blir det VG, blir der VG i hela kursen. VG i företagsekonomi......va? Jag? Det händer ju bara inte. Nej jag ska inte hoppas på för mycket. Hursomhelst kändes det bra.



Men nu e jag slut! Riktigt trött. Så underbart skönt att ligga i soffan och kolla ¨på TV och äta god mat... och imon blir det sovmorgon! Mmm lovely.

Puss och tjo!

Inatt drömde jag att jag hade ett rosaglittrigt nagellack...............










...........och det var så fint..........

Hej!

Usch, förkyld är nog det värsta. Man känner sig trött, har huvudvärk, nyser konstant och snorar. Ändå känner man sig inte tillräckligt sjuk för att ligga hemma i sängen och dricka saft. Idag har vår eminenta grupp bestämt oss för att ha självstudier = plugga på vårt arbete till seminariet på torsdag. Jag hade planerat ha en skön dag hemma, liggandes i soffan med mina papper, druckit te, kollat på TV.... Innerst inne vet jag att det inte fungerar. Jo, hela den kombination  -  utan just plugget. Jag har så otroligt dålig karaktär när det gäller att plugga hemma, finns ju så mycket annat som e så mycket roligare! Städa toaletten, sortera foton, exempelvis. Nu har jag iallafall bestämt mig för att vara vettig, och GÅ TILL SKOLAN. Det blir lite lunch här hemma strax, sedan påklädning, och sedan cyklar jag ner till skolan och sätter mig där och läser. I grottan. För er som inte vet vad det är, kan jag tala om att det är källarvåningen i biblioteket, där man inte får prata eller ha på sin mobil. Ssscchhh....... man får bara viska............ 

Nej nu får jag sätta igång!

Slutligen en hälsning till Hampus som ställer upp för mig i alla väder. PUSS!

Och puss till resten också<3

Hej hej hallå dagboken!

Tänk vad effektiv man kan vara om man bara vill. Om man ändå kunde implemetera denna kapacitet när det gäller saker som plugg, ringa jobbiga samtal till Försäkringskassan/CSN/etc..... alltså allt såntdär som är mindre roligt att göra (med betoning på mindre). Men i dessa tider av finanskriser både på allmänna och privata plan, bör man kanske lägga allt detdär "viktiga" åt sidan och faktiskt koncentrera sig på att ha KUL. Att göra saker som ger en ny energi, som gör en glad. Vardagslyx, som Blondinbella hade uttryckt det. I mitt fall handlar just nu vardagslyx inte om att som Blondinbella, kunna åka taxi vart man än ska, eller fixa naglarna en gång i veckan.

Nej, för mig handlade det idag om att träffa mina underbara vänner som jag ser alltför sällan, eftersom vi bor i olika städer. För inte alltför länge sedan bodde vi fyra i fyra olika städer; Jag i Karlstad, Amelie i Göteborg, Stina i Stockholm och Nadja i Helsingborg. Nu har åtminstone Stina återvänt hem, och snart följer Nadja efter när hennes utbildning är slut. Amelie går som tur är att finna på Gyllenkrooksgatan i världens finaste lägenhet:-) Idag fick vi samlat NÄSTAN alla. Nadja är bortrest i Afrika, och vår saknad nådde inga gränser! Aaaaahhh! Som tur är kom Max och förgyllde vår samvaro med sin närvaro, innan det var dags för honom att sticka till jobbet. Amelie hade bakat supergod kladdkaka, och efter många koppar te hade vi fått skvallrat av oss det mesta. Givetvis fanns även kameran med  -  som den alltid gör vid våra träffar:-) Bilder kommer upp vid senare tillfälle. Dessutom fick jag en julklapp av snälla Amelie, den människa har verkligen ett hjärta utav guld. Ett par superfina lilagrå Snö-örhängen låg i mitt lilla paket. Gissa om jag blev glad!:-)



Efter denna mysiga träff, kom mamma, pappa och Anders och hämtade upp mig. Vi åkte ner till stan, gick och åt god kinamat, och sedan vidare till Biopalatset. Där såg vi Vi Hade Iallafall Tur Med Vädret  -  Igen. Riktigt kul, men går ju som alla uppföljare inte att jämföra med den första. Vi har skrattat mycket åt den första filmen hemma, så det var kul att se den andra tillsammans! Och nu sitter jag här, dricker te och äter avacado. Snart dags att sova.

           

Jo förresten, igår var jag och Hampus på middag hos hans farmor och hennes särbo. Mitt skräckscenario infann sig, då jag skymtade en väldigt fin upplagd räkcocktail som förrätt.....!! Jag kan ju, för er som inte vet, berätta att skaldjur är det enda som jag inte KAN äta. Inte ens om jag var bjuden på Nobelmiddag och självaste Kungen skulle servera mig lite räkor/kräftor/alltsånthemskt, skulle jag kunna äta. Detta är ju naturligtvis ett stort problem, eftersom det är väldigt vanligt att man blir bjuden på några av dessa havets läckerheter på middag. Så var alltså fallet igår. Men efter en otroligt snygg undanmanöver och grymt teamwork mellan Hampus och mig bytte vi tallrikar (efter att Hampus ätit upp sin cocktail på två röda), och jag vågar hävda att ingen märkte att jag inte åt en enda räka men ändå lyckades ha en lagom "smutsig" tallrik och använda bestick då lilla farmorn dukade ut. Puhhhhhh! Jag måste lära mig........ snart......... men inte ritkigt än.

PUSS på er!

GOTT NYTT 2009!

Ut med det gamla, och in med det nya. Nytt år  = nya förväntningar. Nya mål. Nya förutsättningar. Jag brukar alltid känna en viss dos av ångest precis vid 12-slaget. En blandning av nostalgi och samtidigt lite rädsla och spänning vad det nya året har att erbjuda. Denna gången kändes det annorlunda. Ingen ångest. Inte så mycket iallfall. Haha. För egentligen när man tänker på det  -  så är det en vanlig kväll, med raketer och uppklädda människor. Ett månadsskifte som vilket som helst. December blir till Januari, precis som Maj blir till Juni eller... ja, ni fattar. Om man (läs; jag) lär sig att tänka bort all överskattad dramatik kring Nyår och vad det skulle innebära för drastiska förändringar, så kan man ju faktiskt enbart hålla sig till det positiva. En rolig kväll, med god mat, och framför allt människor som man bryr sig mycket om. Så därför, ska jag bespara er och mig själv med årskrönikor om året som gått, och alltför högt uppsatta mål med det kommande året. Nej, istället lämnar jag er med en lite bildkavalkad av min kväll, som faktiskt råkade vara.... självaste Nyårsafton. Skål och Gott Nytt År!