.

Kommer tillbaks.

Nu har det varit sådär tyst. Ett bra tag faktiskt. Det kan tolkas som att det inte händer någonting. Eller åtminstone att det inte händer någonting värt att skrivas om. Det kunde inte vara mer fel. Om ni bara visste. Att det är precis tvärtom. Mitt liv har återigen vänts upp och ned. Förutsättningarna för en bekymmersfri vardag har förändrats. Min eviga optimism har fått sig en ordentlig törn, och jag vet inte vilket ben jag ska stå på för att komma vidare. En framtidstro som just nu inte går att ta på, den försvann. Det har hänt förut, men denna gång så mycket värre. Jag ramlade ner i gropen, men till skillnad från förut  -  nu utan nån vetskap, tro eller hopp om bättring. Försöker ta dagen som den kommer, försöker landa i mig själv. Försöker fokusera på mig, mig, mig. Försöker förstå att jag inte kan hjälpa. Inte kan ordna. Inte kan laga. Försöker spela med i charadern om att allt är bra. Samtidigt som jag hatar det, så är det just det spelet som får mig att orka. Får mig att kämpa vidare med mitt eget liv. Försöker träna mig på att göra det jag vill, och fullständigt skita i vad alla andra tycker att jag borde göra eller hur jag borde vara. Just nu är det mina spelregler, och jag jobbar varje dag med att finna en mening i det gör jag. Vill inte lämna ut för mycket, och vill inte att ni ska tro att jag inte klarar att skärpa till mig. Jag önskar inte att ni frågar hur jag mår, för just nu kan jag inte ge ett ärligt svar. Men jag hoppas på er förståelse att jag måste se till mig själv nu, och att bakom skratten gömmer sig så mycket mer än ni någonsin kan ana. Tack till mina närmaste som hela tiden finns där för att stötta. Hej.