Att se framåt

Egentligen vill jag bara stanna upp och pausa tiden. Försöka att lära mig att leva och vara i nuet. Tiden blir en sådan oundviklig faktor i allt jag gör, har gjort, eller vill göra. Jag har en förmåga att leva kvar i det som varit, hellre än att leva med siktet inställt på framtiden. Det är så mycket lättare att anknyta till något som har varit, just därför att det har varit. Man har ett facit i hand och man slipper den ovetskap som kantar framtidstankar. Jag präglas av en nostalgisk sida. Det som är dåligt med det är att jag kan älta saker som har hänt, vända och vrida på dem och liksom aldrig riktigt förlåta mig själv för misstag jag har gjort. En skuld som är min egen är så mycket mer svår att förlåta än vad andra gjort mot mig. Kan det ha att göra med att jag har förskonats och haft en väldig tur i hela mitt liv? Brustna hjärtan, vänner som sviker eller människor som trampar på en har jag fått en ytterst lite, närmast obefintlig dos av. Jag är otroligt tacksama för det, och med stor ödmjukhet är jag helt medveten om att det har lika lite att göra med att jag skulle vara en felfri flickvän/vän/medmänniska och endast har att göra med en rejäl dos av tur och flyt. Däremot mina egna misstag har förmågan att hänga sig kvar och smärtar varje gång jag tänker på dem. Är det självplågeri att hänga kvar vid dessa minnen? Förmodligen. Men det är som om att om jag glömmer dem, så förstoras min skuld än mer och jag är rädd att någon eller alla eller ingen ska tro att jag själv anser mig vara skuldfri och förlåten. Det är som om att jag vill ha kvar det i bakhuvudet för att påminna mig om det tunga i mitt annars så förskonade liv. Så destruktivt och så fel, jag vet. Men genom att aldrig riktigt glömma, så har jag också satt upp en skyddsram för framtida sorger eller besvikelser, och jag tror att det är just den faktorn som gör det så svårt att glömma och släppa taget. Som ett lite för tidigt uttalat nyårslöfte ska jag nästa år träna ännu mer på att leva i nuet och blicka framåt  -  och inte bakåt. Dra upp rötter och ställa in siktet uppåt och framåt. Åtminstone litegrann.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0