.

Utdrag ur dagbok:

"En sån förkylning. En såndär som sitter i bihålorna, och gör att huvudet känns tungt, en sprängande känsla i hela ansiktet för att inte tala om halsen. Rösten började tunnas ut. Och jag som skulle flyga. Perfekt, tänkte jag. Flygresan är kort, men räckte ändå till gott och väl för att göra det sista för att förkylningen skulle blossa ut fullständigt. När jag landade på Stansted kunde jag inte längre prata. Killen, Andreas, som jag hade sällskap med på flyget skrattade åt mig, sa till mig att ta det lugnt. På flygbussen in till London city slocknade jag direkt. Vaknade till med jämna mellanrum, bara för att se solen gå ner över en tidig höst-kväll i London. Andreas knackar mig på axeln, säger att: nu ska vi av. Vi lyckas med gemensamma ansträngningar få av all vår packning från bussen. Så står vi där. På en gata jag aldrig förut gått på. Eller kanske hade jag det, jag var så omtöcknad så jag hade inte känt igen min egen hemadress vid det tillfället. Två stora resväskor hade jag, plus en bag och mitt handbagage. Jag hade betalat 1.300 kr i övervikt på flygplatsen, så ni kan ju tänka er själva. Vi började gå. Eller rulla, släpa och krångla oss fram på gatan. Jag frågade Andreas med teckenspråk hur långt vi hade kvar att gå? Min kropp ville gå av på mitten, för att inte tala om huvudet. Efter vad som kändes som en evighetspromenad stannade vi till slut, och Andreas pekade uppåt mot ett hus. Här är det! Sa han. Hissen gick endast några våningar upp. Vi skulle längst upp. Det var bara att fortsätta kränga väskorna efter sig upp för alla trappor.  Jag gick in, möttes av 6 tjejer. Alla verkade trevliga. Vi släpade in våra väskor i det lilla krypin som de kallade vardagsrum. Där stod två små röda soffor. Det fanns en tv. That’s it. Andreas som kände de andra tjejerna sedan tidigare gick ut och pratade med dem, medan jag la mig på soffan. Efter ett tag kom han tillbaka. Han såg inte glad ut. Han sa att det uppstått ett problem. Den av tjejerna som skulle flytta hem, vars plats jag skulle överta, hade ångrat sig. Hon ville stanna kvar. Hon hade kommit på det samma dag. Jag slöt ögonen och önskade att jag inte bara hade kunnat stanna hemma jag med. Vad fan skulle jag göra nu?"